Bullen är äldre än dagen – historien bakom den 4 oktober

Den 4 oktober är det dags igen: kanelbullen får en egen plats i kalendern. Men hur gammal är egentligen traditionen? Svaret beror på om vi menar bakverket eller dagen. Bullen har en betydligt längre och mer svårbestämd historia. Temadagen går däremot att datera till 1999.

Inför årets bullfika är det värt att skilja de två åt. Berättelsen handlar inte bara om smör, socker och kanel, utan också om hur en vardagsvana kan bli en tradition med ett bestämt datum.

Ett jubileum blev en dag för hela bullen

Enligt Institutet för språk och folkminnen, Isof, skapades kanelbullens dag när Hembakningsrådet fyllde 40 år. Rådet hade grundats 1959 av livsmedelsföretag inom bland annat mjöl, jäst och socker, med ambitionen att uppmuntra människor att fortsätta baka hemma.

Det var Kaeth Gardestedt, då projektansvarig på Hembakningsrådet, som kom på kanelbulletemat. Isof beskriver hur hon ville förknippa dagen med omtanke. Bakverket knöts till föreställningar om hem och omsorg, samtidigt som branschorganisationer hjälpte till att sprida information till bland annat bagerier, konditorier och skolor.

Det är en viktig dubbelhet i historien. Dagen växte fram genom ett organiserat initiativ med koppling till livsmedelsbranschen, men tog fasta på något som redan kunde vara personligt: minnet av ett bullbak, någon som bjöd eller ett välbekant fikabord. Att en tradition har marknadsförts gör den inte automatiskt gammal – men hindrar inte att människor fyller den med egna minnen.

Bullen är äldre än födelsedagskalaset

När själva kanelbullen uppstod är mindre säkert. Isof redovisar olika uppgifter om äldre varianter och pekar på tiden efter första världskriget som en period då tillgången på ingredienser gav bättre förutsättningar för bakverket. Myndigheten uttrycker sig försiktigt även om spridningen: på 1950-talet tycks kanelbullen ha blivit allmänt spridd.

Det går alltså inte att utifrån detta underlag utnämna ett exakt födelseår, en enskild uppfinnare eller ett första bageri. En historia om en enda person som en dag skapade den första svenska kanelbullen skulle bli mer tvärsäker än källorna tillåter.

Här finns också skillnaden mellan mat och kalendertradition. Ett bakverk kan förändras och spridas under lång tid. En temadag kan få ett tydligt startår och sedan börja kännas självklar långt senare.

Varför just den här dagen fick fäste

I en SVT-intervju från 2016 resonerade Jonas Engman, etnolog vid Nordiska museet, om kanelbullens framgång som traditionssymbol. Hans förklaring var att dagen kopplade samman mat med föreställningar om det traditionella. Det är en kulturhistorisk tolkning, inte en mätning av varför varje person köper eller bakar bullar.

Isof ger ett mer vardagligt perspektiv genom en arkivberättelse från en kvinna född 1980. För henne förde doften av nybakade bullar tankarna till mormors bakning, samtidigt som hon ofta köpte bullarna till temadagen. Hemminnet och det köpta bakverket kunde alltså rymmas i samma firande. En enskild berättelse säger inte hur alla firar, men visar vad en sådan dag kan betyda.

En liten språklig smula till kaffet

Även namnet bär på historia. Isof spårar ordet kanel via bland annat franskan till latinets canna, som betyder rör och beskriver kryddans form. Ordet bulle har använts om bröd i svenskan åtminstone sedan 1600-talet och hänger ihop med betydelsen något runt eller uppsvällt.

Den 4 oktober behöver därför inte vara ett prov i hur traditionellt man fikar. Köpt eller hembakat: det intressanta är hur ett äldre bakverk har fått en yngre kalendertradition omkring sig. Bullen kom först. Dagen gav oss ytterligare en anledning att samlas kring den.